Jag har kommit fram till att allt som skrivits om kärlek, är sant.

Shakespeare sa "resor slutar med att älskare möts".

Så besynnerligt. Jag har inte upplevt något liknande men jag tror att Shakespeare gjorde det. Jag tänker på kärlek mer än vad jag bör.

 Jag förbluffas över dess kraft att förändra våra liv.

 Shakespeare sa även " kärleken är blind".

Jag är helt säker på att det stämmer.

 För vissa avtar kärleken,

för andra är kärleken bara förlorad.

 Men det förstås, kärlek kan även hittas, om än bara för natten.

 Sen finns det en till typ av kärlek, den grymmaste sorten.

 Den som nästan dödar sina offer, den kallas " Obesvarad kärlek"

Jag är expert på den typen.

 De flesta berättelser handlar om folk som blir förälskade i varandra.

 Men vi andra då?, vi som blir förälskade själva?